I början av kapitlet var Lex på en rockkonsert med sina vänner Fabbe och Hannes. Hon säger att hon har aldrig varit på en konsert innan men hon kunde inte heller tacka nej för då skulle de insett och tröttnat på henne för att hon är så himla anti. På konserten var det mycket folk och de jämnåriga trängdes bara vilket var jobbigt och orsakning av stark huvudvärk av hög musik och trånga varma utrymmen. Lex ville hellre vara hemma och dagdrömma till något jättecoolt , liksom hennes favorit stunder eller Aka dåliga rutiner.

jag tycker själv att det är bra att hon är positiv och hänger med sina vänner hur än tråkigt det låter och för att hon tänker på de och kan stå ut med någon dag . Själv tycker jag att det är viktigt att kunna vara lite social även om det är jätte jobbigt och vill lägga tid på roligare saker som man tycker om. Även om hur negativ och omotiverad Lex verkar vara så har hon ett gott hjärta vilket kan vara svårt i en sådan livsituaation som hon har och då tänker jag på , dåliga betyg , inte så omtyckt , vänner som hon ingetligen inte vill umgås med och alla problem med hennes familj. Personligen skulle jag inte klarat av att vara som hon utan skulle tackat nej till allting för uppstår det ett problem i mitt liv håller jag med gärna off ett bra tag . Det var mycket tråkigt att man skulle bara skriva om 5 kapitel för boken har blivit väldigt intressant och man vill bara berätta mer för er läsare men tyvärr får jag läsa ut den själv och sedan nöja mig. Personligen tycker jag att budskapet i den här texten är att man ska har ett gott hjärta och ställa upp även om situationen är jobbig och inte passar en men självklart kan man ibland tacka nej också. / Ayna

Ännu ett kapitel där Lex besöker sin pappa som sitter inne. Pappa kommer ut till besöksrummet med en blåtira och påbörjar en udda konversation om mammas nya pojkvän Bruno. Han är sliten och trött och säger till Lex 

"det skulle vara bättre för dig om jag dog , "Bruno kan ju bli din nya pappa" 

Lex berättar hur Bruno är , om hans tonårsjeans och om hans töntiga böcker. Pappa vill bara höra mer även om hur ont det gör. Har en känsla att han verkar intresserad men ändå flödar svartsjukan om hur bra de verkar att ha det. Han vill gärna att Lex berättar om hur han och Lex hade det Så att Bruno kan skriva en bok om de .

det bästa med kapitlet är att jag känner igen mig på något konstigt sätt i hennes pappa situation när man pratar om en person man inte rikigt tycker om men ändå vill veta allt om personen bara för att njuta av hur dålig man är som sedan ge någon form av hämnd eller visa hur jävla bra själv man är. Sedan när han säger

"det skulle vara bättre om jag dog "

är ett tydligt tecken för att se om Lex skulle verkligen bryr sig och jag själv som person skulle nog kunnat ställa den frågan även om det verkligen är provocerande och väldigt dubbelmoral för om jag skulle fått ett sådant svar av honom skulle jag blivit rikigt ledsen och besviken och framstå som om allt var mitt fel att han mår dåligt. Kapitlet var dystert som sedan blev mycket intressant när de började prata att be Bruno att skriva en berättelse om hur deras liv tillsammans har varit. Det var intressant för att pappa gick från en gammal rutten frukt till ett uppfinnade geni med massor av ideer som inte verkade vara likt honom men jag förstår för det verkar som en typ av hämnd om hur farlig och cool han ska framstå som person. Om man läser genom raderna och studerar texten noga kan man se ett klart budskap om att det gäller alltid att vara på banan även hur dålig och omotiverad man är för vips det kan ändras på bara 3 sekunder om man börjar tänka på något man vill förändra eller att folk ska veta om någonting. Dock så misstänker jag själv att hennes pappa kan lida av borderline men men. /Ayna