Ännu ett kapitel där Lex besöker sin pappa som sitter inne. Pappa kommer ut till besöksrummet med en blåtira och påbörjar en udda konversation om mammas nya pojkvän Bruno. Han är sliten och trött och säger till Lex 

"det skulle vara bättre för dig om jag dog , "Bruno kan ju bli din nya pappa" 

Lex berättar hur Bruno är , om hans tonårsjeans och om hans töntiga böcker. Pappa vill bara höra mer även om hur ont det gör. Har en känsla att han verkar intresserad men ändå flödar svartsjukan om hur bra de verkar att ha det. Han vill gärna att Lex berättar om hur han och Lex hade det Så att Bruno kan skriva en bok om de .

det bästa med kapitlet är att jag känner igen mig på något konstigt sätt i hennes pappa situation när man pratar om en person man inte rikigt tycker om men ändå vill veta allt om personen bara för att njuta av hur dålig man är som sedan ge någon form av hämnd eller visa hur jävla bra själv man är. Sedan när han säger

"det skulle vara bättre om jag dog "

är ett tydligt tecken för att se om Lex skulle verkligen bryr sig och jag själv som person skulle nog kunnat ställa den frågan även om det verkligen är provocerande och väldigt dubbelmoral för om jag skulle fått ett sådant svar av honom skulle jag blivit rikigt ledsen och besviken och framstå som om allt var mitt fel att han mår dåligt. Kapitlet var dystert som sedan blev mycket intressant när de började prata att be Bruno att skriva en berättelse om hur deras liv tillsammans har varit. Det var intressant för att pappa gick från en gammal rutten frukt till ett uppfinnade geni med massor av ideer som inte verkade vara likt honom men jag förstår för det verkar som en typ av hämnd om hur farlig och cool han ska framstå som person. Om man läser genom raderna och studerar texten noga kan man se ett klart budskap om att det gäller alltid att vara på banan även hur dålig och omotiverad man är för vips det kan ändras på bara 3 sekunder om man börjar tänka på något man vill förändra eller att folk ska veta om någonting. Dock så misstänker jag själv att hennes pappa kan lida av borderline men men. /Ayna

en dag får Miranda tillbaka sitt prov i skolan och hon börjar gråta för att hon fick bara ett C. Hon förväntade sig ett A som vanligt men det här gången gick det annorlunda. Hon började gråta för att hon vill kunna välja bland alla yrkesalternativ sedan efter gymnasiet. läraren sade att hon kunde få ett A i kursen även fast hon vet att det är en klar lögn. Men du vill ju inte bli läkare säger Afnan och Miranda svarar "men jag vill ha alla alternativ " Lex räcker upp handen och säger "kan jag få gå ut och vänta"

läraren säger då "på vad" 

"att Miranda ska sluta gråta" .Det här väldigt provocerande.

Jag tycker själv och vägrar acceptera att man ska gråta över ett A för att C är också högt jo för att jag menar att man ska vara positiv liksom det kunde ju slutat med ett F eller E? allas värsta mardröm när man har kämpat . Det är bara små barn som gråter över sådana saker för kom igen i skolan kan man inte gråta för att ändra ett betyg utan man måste läsa bättre till nästa gång eller i sådana fall kompletera om man inte kan acceptera det nuvarande betyget. Det här kapitlet var roligast hittills för att man blev lite upprörd sedan kunde man inte automatiskt sluta läsa så ja ,jag erkänner boken börjar bli bättre. Jag finner tyvärr inget budskap i det här för att det är bara fjantigt att gråta över ett betyg och man kommer att uppleva värre saker i livet så det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare.

Temat kan jag lugnt döpa till "ungdomar oroar sig för mycket" /Ayna

När man kommer in i boken så börjar den faktist bli lite bättre. Men nu i kaptiel 7 så har nu Lex träffat Bruno. Hennes mammas kille som var hemma när hon kom hem efter klubben (kap.6)

Det första intrycket man får av honom är att han har ADHD. Han frågar en massa grejer hela tiden och vill prata osv. Plus att han går på dans. Men han var inte så otrevlig. Man upplevde honom inte som en som utnyttjar, visserligen är han jobbig och "hoppar" på folk men han kanske skulle bli trevlig när man väl känner honom.

Senare vid slutet av kapitlet så fick man veta att han var författare. Och han skrev ungdomsromaner. Det förklarar varför han hoppar på Lex så mycket. /Andrion

Nu har jag läst kap 6. Jag funderar över hur mycket Jonathan betyder för Lex. Hon gillar att spendera tid med Jonathan och stöttar honom. Lex sade: "Ibland gör jag ett tankeexperiment och låtsas för en stund att jonathan är död. Jag låter blicken vandra runt bland folk på skolan och tänker att jag måste välja ut en att bli vän med, men det slutar med att jag alltid ger upp".

Men vad definerar Jonathan? Hur är han som person. Lite senare i boken får man glimtar om hur han är. Lex berättar att Jonathan vill synas men folk behandlar honom som om han inte finns. Därför ska de till en klubb där man får vara hur extrem som helst. Innan de går dit ska Jonathan prova kläder. Jonathan tar på sig ett hundhalsband med nitar på. Lex säger då att folk kan missuppfatta sånt och det finns sjuka människor. Jonathan svarar då att han gillar sjuka människor. Troligtvis säger han så för att vill inte att Lex ska få honom att ändra sig om att ens gå till klubben. Med tanke på hur lite uppmärksamhet han har fått så tror han att han måste ge allt för en få en nypa uppmärksamhet. Han tänker inte på konsekvenserna. Han måste då vara en en person som pratar innan han tänker. För jag tycker heller att det inte en sån bra idé att gå med den klädseln till en klubb. Vem som helst kan vara där. Kanske kommer någon utnyttja honom. Jonathan kallar sig för intergender. Alltså att han är icke-binär. När lex frågar om Jonathan är intergender får han en fundersam blick. Han har då inte bestämt sig. Jag trodde från början att Jonathan och Lex var ihop. Men de är bara välfigt nära vänner. När de är i baren stirrar Jonathan på en ung man. Jonathan är homosexuell? Mannen oxh Jonathan pratar länge. Mannens hand gpr längre ner och den rör Jonathans röv. Jag visste att han skulle bli utnyttjad! Vad gör Lex? Hon lämnar honom senare med rötägget! Vad är detta för vänskap?

I alla fall så går vi tillbaka till jonte. Än så länge vet vi att han är frustrerad och har ångest över att han inte kan någonting, som han sa från början. Han blir lätt utnyttjad efter som han söker all sorts uppmärksamhet. Det är inte klart om han föredrar män för vi vet inte vad som händer efter. Han har en dröm om att hans idé blir framgångsrikt. Det var allt jag kom på om honom.

boken blir bara konstigare ju mer man läser den och det är jag väldigt trött över för annars skulle läsningen inte kännas som ett tvång. Det som är negativt är det här med att hon dagdrömmer mycket vilket gör att jag inte kan se skillnad på verklighet och fantasi. Som t.ex nu när jag läste kapitel 5 fick jag läsa den två gånger minst och nej jag är inte trög utan hur skulle jag veta att hennes pappa sitter i fängelse? Hon kunde lika gärna dagdrömt det till någon gangsta rap musik för att fly från den tråkiga verkligheten . Varför jag tror hon verkar drömma är för att hon inte har berättat något om sin pappa eller att jag alltid ska ha för mig att han inte har någon kontakt med henne och hennes familj på något skumt sätt Och hur jag fick reda på att han satt inne var när hon beskrev hur hon gick i den mörka korridoren och att det var 7 år sedan när hon besökte sin far i fängelset och man märker att miljön är dyster , mörk och väldigt ensamt för ingen vill sitta i ett fängelse för det är slöseri med tid med mörker och isolering .Jag vet inte vad ska säga mer men väldigt tråkigt att äns farsa sitter i fängelse men tur att det är bara en bok så att jag slipper tycka synd om karaktären och det som gör också det lite roligt är när hon frågar "hur är det" och han svarar "för jävligt"  klart som fan det är förjävligt när man sitter inne i en cell i flera år men man får hoppas att tiden går snabbare och jag ser även ett starkt budskap och det är att man måste göra det bästa av situationen vart man är och befinner sig och sedan att man aldrig ska skämmas över sin egna familj ovasett vad!  / ayna 

Jag tycker personligen att boken är lite intresant den täker många delar som man kan tycka är relaterade till värkligheten och mycket man kan se i sitt valniga liv som att man får reda på att sin mamma har skafat en ny pojkvän som hon har börjat gå ut och träffa på fritiden, det är även väldigt skönt att kunna ta en liten paus från bokens värklighet medans hon dagdrömmer det är även ett bra sätt att få läsaren att kunna relatera lite till boken efter som att vi alla dagdrömmer lite då och då. Boken är väldigt lokande och jag vill fortseta att läsa även att jag har läst ett bra antal kapitel.

Denna bok är så dyster och knäpp så man vet inte vad den handlar om i vissa tillfällen... Hela kapitel 3 är bara om hur hon pratar med sina två kompisar Miranda och Afnan och en kille som heter Jonathan.

När man läser alla dialoger och deras förbannade fjortis språk så får man bara huvudvärk. Och sedan när dem är så puckade så vill man bara kasta boken eller dunka den i skallen på en själv. T.ex När Lex pratade med Afnan och Miranda sa en såhär: "För att bli psykolog så måste man ha A i alla ämnen". VAAAAAA!?!?! Är du iq-befriad eller? Sen också när Lex börjar prata med Jonathan som röker på hela tiden så börjar han prata om att han kommer bli knarkare när han blir vuxen... WHAAAT!?!?! Vad har du för nån jävla syn på ditt liv? Det är väll lika bra du tar fram repet ifall du ändå tror att du kommer bli ett misslyckande för världen! Du säger det säkert bara för uppmärksamhet och att folk ska tycka synd om dig, och det är riktigt äckligt. Herregud...

En så länge tycker jag att boken är sådär (kan inte riktigt säga att den är dålig då jag bara läst 3 kapitel). Men jaja... jag behöver bara blogga om denna bok 4 gånger till... Och ja, jag valde boken för att alla "bra" böcker hade redan någon tagit (😡). Men antagligen finns det värre böcker... (kärleksromaner på 1000 s.) jag tycker att nästan alla böcker är dåliga i början och jag stör mig på en massa saker, speciellt om dem är ologiska. Men vem vet, den kanske är bra? Jag kommer i alla fall få ta reda få det// Andrion

Kapitel 2, sida 8 börjar med:
"Jag längtar alltid efter att komma hem till sängen." "Folk kanske tycker att det låter destruktivt att ligga och fantisera till en ultrapessimistisk musikmatta , men de vet ju inte vad som pågor inuti mitt huvud."

Det gav mig ett intressant intryck om Lex. Hon är en sån person som försöker fly verkligheten genom att fantisera. Det är lätt för mig att säga efter som att jag kan relatera. Ingen vet hur man tänker, därför finns det ingen som känner dig lika mycket som du känner dig själv.

Lex berättar sedan om hennes fantasi och hur jobbigt det är att bli störd för att det är svårt att komma tillbaka till den. Personligen så kan jag inte hålla med. Jag har inga problem alls med att komma tillbaka till fantasin. Men alla är ju olika.

Efteråt får Lex syn på sin mamma och då slutar hon med att fantisera. Mamma klagar på Lex för att det luktar så mycket rök. Hon sade: "Herregud, Lex .... du kan inte röka ner hela lägenheten!" Sedan händer något som förvånar mig. Lex diskuterar inte mycket emot sin mamma. Alla tonåringar brukar ju prata tillbaka mot sina föräldrar men Lex gör knappt det. Lex säger bara: "Jag ska inte göra det mer."

Kapitlet slutar med att Lex äter tillsammans med sin mamma. De pratar om mammas jobb. Lex säger: Är du inte trött?"
Hennes mamma svarar: Varför skulle jag vara trött?" Lex får en diskussion med sin mamma. Hennes mamma säger att Lex borde aldrig bli bitter. "Rök hellre än att bli bitter, alltså jag menar inte att jag tycker att du ska röka, jag menar bara...."
Jag tror att Lex mamma inte vill att Lex ska bli gnällig. För när man är bitter så är man gnällig. Jag tror inte att Lex mamma är överdrivet strikt heller. För att om min mamma fick reda på att jag rökte, skulle hon inte blivit så glad. (Nej jag röker inte. Skriver bara vad som skulle hänt om jag rökte)

Det finns inte mycket jag kan säga om boken än så länge efter som jag läst bara början. Jag är inte en "bok person" heller. Det är väl bara kul att man kan relatera till en del saker, men det är ändå inte något som jag hade gärna velat läsa. Okej nu säger jag inte att jag är tvingad. Eller jo, jag är ju tvingad.... ahop. Kul. Hur många sidor är denna bok? 325 sidor av ytterligare helvete.